Att vara på ”turné” ensam med två mistlurar är ingen hit kan jag säga. Killarna var sitt vanliga goa jag hela vägen till moster i Tierp. Väl framme blev de som förbytta, de gastade loss utav bara ”piiip” och ingenting vi gjorde hjälpte. Vi matade, gungade, vyssjade, bytte blöjor, masserade magar men icke sa nicke. De hade helt enkelt bestämt sig för att det var hög tid för morsan deras att svettas lite 🙂

Jag och syrran rådde tillslut bot på den irriterande körsången genom att packa ner medlemmarna bakom den i vagnen, samt köra in ett par nappar i de gapande små trutarna. Ahhhh…frid…finns det någon härligare tystnad än när barn slutar skrika?

I Tierp var det marknad så vi knatade ner för att se om vi skulle möta några gamla kändisar, det gjorde vi…nämligen vår mormor. Hon fick den stora äran att dra vagnen samt stoppa i en och annan napp. För alla som aldrig varit i Tierp så ska vi sammanfatta orten som ett stort blåshål där inga radiokanaler fungerar, denna helg var inget undantag och efter ett par timmar av stretande med barnvagn i hård vind så gick vi hem. Vi nattade killarna vid 18.00 då de var helt slut efter allt körande, de skrek tills de somnade och jag började starkt fundera på om någon bytt ut mina barn!

I den härliga tystnaden som återigen infann sig så slog vi oss ner i soffan med ett glas vin och lite mat, 30 min hann vi sitta där innan någon la i en krona i jukeboxen igen. Processen nattning, blöjbyte, matning börjar här om och fortsätter sen större delen av natten. Jag tror att klockan var runt 04.00 när jag började fundera på om vi skulle sätta ut monstren på balkongen, alternativt ge bort dem till syrrans grannar som hade fest, de verkade ju ändå inte vilja sova till skillnad från oss. Klockan 06.00 hade tankarna om barn på balkongen ersatts med att jag och syrran funderade på att avsluta martyren med att själva hoppa från balkongen, efter en del övervägande kom vi fram till att ridderligt härda ut.

Klockan 07.00 var det som att någon tryckte på stopknappen och kottarna snarkade ikapp, därefter fick vi 2 timmars välbehövlig sömn. Sen bar det av till gammelmormor för fika, inte det man är mest sugen på efter en natt med bara ett par timmars sömn, men men. Gnället fortsatte under dagen men klockan 19.30 på kvällen somnade killarna och sov nästan hela natten, en kort liten matning vid 3 snåret bara. Synd bara att syrrans grannar fulländade vår kväll med att återigen ha rejvfest till klockan 5 på morgonen 🙁

Nu låter det ju som om dessa dagar var rena helvetet….och då låter det helt rätt. Jag har aldrig sett mina barn så otröstliga någon gång och hur trött man än blev på dem så är det väldigt oroande att se dem så, man tycker ju så synd om dem. De skulle ju inte skrika så om inget var fel, antagligen är det magen som spökar och det faktum att vi inte var hemma gjorde säkert det hela värre.

Igårkväll kom vi ätligen hem till en lägenhet som var huller om buller, skönt för killarna som verkade lugna sig en aning även om det fortfarande är lite kinkiga. Det blev verkligen fint med öppningen mellan köket och vardagsrummet så nu hoppas vi att vi får iväg den för det vi gav för den iaf.