…eller snarare att det inte finns någon tid! Jag är inne i en stresscirkel, stressar med allt och ändå hinner jag typ ingenting. Jag värmer mitt kaffe för 10:onde gången i micron för att sedan hälla ut det för att det smakar piss, jag borstar tänderna kl: 3 på eftermiddagen, har tröjan ut å in vilket jag kommer på i affären och får klämma in mig, vagn och hela baletten på toa för att vända den rätt och se ut som en anständig mor…..eller ja…så anständig man nu kan se ut med spya i håret och fläckar på kläderna. Sjunger Imse Vimse så att det ekar inne på Ica för att hålla 2 små kottar på gott humör medans jag balanserar blöjpaket med ena armen och drar vagn med den andra!
Att äta är överskattat, tur att det finns mackor 😉 å sömn! Vem behöver sova, det som e så tråkigt…iaf enligt mina 5-månaders knoddar som hellre gråter sig pigga än att sova 10 min för att råda bot på det hela. Hemma hos oss har vi nu kommit in i fasen ”ingenting e bra och jag tänker inte sova eller leka själv. Jag tänker bara vara glad när ja får vara i mammas famn”…gånger 2. Problemet är bara att mamma bara har 1 famn.
Jag kapitulerar, jag erkänner….det här är förbannat svårt och ibland vill man bara sätta sig ner och gråta! Nån som känner igen sig??? Kan verkligen behöva lite medhåll här 😉
Åhh…by the way…Martin har börjat jobba igen för den som undrar, han har även varit bortrest i 5 dagar! Jag är slut som artist….eller ja…mamma!
Hej! Känn dig inte ensam!!! Känner SÅ igen mig! Mina tjejer är också 5 månader. För någon vecka sen höll jag på att gå in i väggen. Psyket nästa!!! När Erika äntligen somnade så vaknade Julia som har extremt lätt att somna när hon blir trött och så höll d på.. Som en karusell.
Ingen sömn ingen egentid och fick alltid äta kakor eller ngt som jag kan äta utan att jag måste ”förbereda” något.. Den ena tjejen gnällde KONSTANT. Hon vägrade sova. Var inte nöjd i min famn heller 🙁 Vi körde 5-minutersmetoden trots att jag kände starkt motstånd mot att låta henne skrika. Nu äntligen sover mina barn samtidigt. Och äter samtidigt. Jag kan leva igen 🙂
Men jag ska tillägga att det var det svåraste jag någonsin gjort… (5-mm)och att jag kände att det var min SISTA utväg!!
”Äntligen” fler som tycker att det är jobbigt också! De flesta som tvillingbloggar skriver bara om hur kul och enkelt allt är, jag spyr på det snart!
Det är stundtals APJOBBIGT att ha två krävande bäbisar när man är ensam vuxen, det funkar verkligen inte några längre stunder.
Det är tur att det finns solskensdagar också…. 🙂
Ankan- Haha, ja jag spyr oxå på det ibland 😉 Många kanske inte vill erkänna att det är jobbigt ibland, men det är det! Hoppas på att det blir bättre ju äldre de blir annars lär man ju vara ett lik när det här är klart 🙂 Men som du säger, det är tur att det finns solskensdagar oxå, annars vette sjutton hur man skulle må 😉
Sara- Jag har oxå provat metoden ett par gånger nu de senaste nätterna, för de har helt enkelt varit omöjligt att söva den ena killen. Det skär i hjärtat, men det fungerar. Hoppas att det visar resultat fort så att man slipper känna sig som världens elakaste mamma längre 🙁 Pussar och kramar honom extra mkt när han är vaken ist 🙂
Jag kan instämma helhjärtat att det inte alltid är en dans på rosor med två små som kräver uppmärksamhet och det på en gång och helst för 5minuter sen enligt dem. Jag kan bara säga att jag beundrar dem som är ensamstående tvillingförälder, var på ett familjeläger i fyra dagar själv med mina 6månaders (kom hem idag) och kan säga att det var inte så kul alla gånger då man är van att få avlastning på kvällarna hemma. Min beundran för de som är ensamstående växte något enormt! Nu har jag i övrigt väldigt lugna och snälla barn, oftast, förutom att W är väldigt mycket mer krävande än S, har hört att det är vanligt att pojkar är det… men som sagt, det är inte en dans på rosor direkt (om man nu inte har rosor med taggiga stjälkarna kvar 😉
JA!!! Äntligen lite folk som förstår och håller med!!! Ankan- Känner exakt samma sak som du. Blir galen på alla bloggar där det känns som att mammorna ”mörkar” på hur det är att vara tvillingmamma. För visst kan det OMÖJLIGT vara SÅ lätt och SÅ underbart JÄMT??? Sofia – Det är därför jag följer din blogg. Den känns så ÄRLIG och det tycker jag verkligen om!!!
men som föregående talare redan sagt, utan de bra dagarna hade man nog sagt upp sig (om det hade gått) 😉
sargit: Vet förresten inte vad jag hade gjort utan min man. Heder till alla ensamstående tvillingföräldrar!!!