Supermamma!

När jag var ungefär i mitten av min graviditet så gick jag och pratade med en kurator, anledningen till detta var att det helt enkelt gick upp för mig att det skulle komma 2 små barn till oss inom en snar framtid. Jag fick panik, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var den värsta känslan som någonsin kommit över mig.

Under en veckas tid så grät jag konstant, åt nästan ingenting och sov inte alls. Det kom så mkt tankar, hemska tankar som….jag ångrar mej, jag kommer inte klara det här, tänk om jag inte tycker om dem, de kanske inte kommer tycka om mej….jag kommer helt enkelt bli världens sämsta mamma. En natt fick Martin nog och körde mig till sjukhuset…jag minns att jag satt där och grät, det var som att någon hade öppnat en fördämning där vattnet aldrig tog slut. Jag var i vecka 21 och bönade och bad att sköterskan skulle plocka ut dem så att jag fick bli mej själv igen. Skammen jag kände inför dessa tankar var fruktansvärd, hur kunde jag känna såhär?

Men jag fick hjälp, dagarna efter jag suttit där med sköterskans händer i mina så fick jag träffa en kurator och en psykoterapeut. Jag tyckte att det var skämmit, men sanningen att säga så var just detta det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag gick dit först flera dagar på raken och sedan 1 gång i veckan. Vi pratade, pratade och pratade. Vi tragglades oss in till kärnan av problemet och fick känslan av lycka och förväntan att infinna sig igen. Hon sa en sak till mig som jag aldrig kommer att glömma….

-Sofia, du behöver inte vara någon supermamma som bakar bullar, alltid är på bra humör och inte gör några fel. Du behöver bara vara en tillräckligt bra mamma!

Och det är jag, jag är en tillräckligt bra mamma till 2 helt underbara små killar som jag älskar över allt annat 🙂

DSC05234

Nu är det såhär att jag tänker dra en ”härmis”, från Johanna på Tvillingbloggen! Vi har nämligen en massa kläder, fina kläder, dubbelt av nästan allt (fast lite olika färger) som tar upp en massa plats 🙂 Storlekarna är mestadels 50 och 56, men finns även lite 62 som killarna växt ur. Vi bor i Viby, Sollentuna så enklast för oss är ju om ni kan hämta kläderna, de kan ju även skickas men då står ni för frakten 🙂

Intresserad? Tänkte väl det 😉 Här kommer utmaningen…

Läser du min blogg och väntar tvillingar? Hur har du känt under graviditeten, hur reagerade ni på beskedet om att det va 2 stycken i magen?

Vill du inte dela med dig till alla här på bloggen kan du även mejla mig på sofia.e.l@hotmail.com.

6 svar på ”Supermamma!”

  1. Älskling! Du ÄR en supermamma! Det är jag som bara är tillräckligt bra! 😉 Jag har ju dock, som du vet, andra kvalifikationer 😀 Älskar dig till månen och tillbaks!

    Nu ska jag fortsätta jobba!

  2. Jag hörde en tänkvärd kommentar då jag var gravid:
    ”Ni är utvalda till att vara tvillingföräldrar.
    Tvillingar kommer till dem som klarar av det.
    Känn dig utvald!”
    Sen får man tolka och tänka om det som man vill men jag fick styrka av det iaf…

  3. Min uppfattning är att ni är superföräldrar båda två!!=) Själv har jag inte kommit till den fasen att jag är orolig för själva föräldraskapet utan det är min rädsla för förlossningen som upptar mina tankar. Önskar man kunde trolla ut dem när det väl är dags! När vi fick nyheten om att vi väntade tvillingar var det enda vi kunde få fram som svar ett ”öh” och jag kände att jag ville kräkas. Men efter ca två veckor hade vi smält det och börjat se fram emot det istället. I fredags blev vi prövade på nytt då dom tyckte det såg ut som att det kunde vara tre stycken därinne istället för två. Den karamellen fick vi suga på hela helgen. Men i måndags såg dom bara två igen. Nu ser vi ännu mera fram emot våra twins för det kunde ju varit trillingar =) // Katarina i Gävle

  4. Tack Katarina, gullig du är 🙂 Förlossningen skrämde mig aldrig då det ändå är en smärta man kan ta på. Men det är klart att ju närmre förlossning man kommer desto mer tänker man på den. Men när man är så pass stor som man blir på slutet så längtar man efter den otroligt mkt oxå 😉 Haha, jag 3 ungar i samma ålder blir ju 1 för mkt då man bara har två armar och är två föräldrar 🙂

  5. Jaha ja. Nu sitter jag och gråter. På jobbet. 😉 Gumman du är en fantastisk mamma och en fantasktisk person! Jag är så glad att du tog dig upp igen! Massa massa kramar!!!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.