På senare tid har det börjat gå sönder en hel del saker här hemma, lampor far i golvet efter att någon råkat dra lite i sladden. Glas och tallrikar är i farozonen, då de enligt vissa är väldigt intressanta att dra ned. Fjärrkontroller slutar fungera då de är fulla med snor och annat trevligt. Speciellt utsatt är vår lilla palm som står på golvet i en stor kruka, den mår inte alls bra längre och jag lider verkligen med den!

Martin har dyrt och heligt lovat att han inte är skyldig till denna förödelse, men häromdagen lyckades jag fånga den verklige sabotören på kort….

Han drar sig inte för något när han far fram…ursäkta…bak i sin lilla retrobil. Han kan nämligen bara åka bakåt av någon anledning, farornas fara, kungen av knas, Simon som han även kallas!

Historien med deras balla retro-gåstolar är rätt kul. När vi flyttade från vår lägenhet så var det någon som ville bli av med en liten ful, rund gåstol. De hade därför ställt ut den i trapphuset.

Sakletaren Martin var genast där och förkunnade med ett stort leende att han hittat en finfin gåstol. Jag synade den fula lilla saken och förklarade för honom att mina barn då rakt inte skulle behöva åka i detta skruttiga åk.

Hur som haver så följde den av någon underlig anledning med flyttlasset och när killarna började visa intresse för annat än att ligga ner så provade vi att sätta dem däri. Den blev kvar och vi kallade den för gamla saab-89:an, vi tyckte att den var lite cool och annorlunda. Det måste vara en av de få som finns tänkte vi stolt!

Jag var sedan på språng för att köpa en till stol då mammas granne plötsligt hojtar till att vi kan få låna deras då Anton inte använder den längre. Döm av vår förvåning när morsan packar ut en exakt likadan stol ur bagageluckan 🙂 Helt plötsligt blev stolarna unika, vi hade 2 st fula, asballa och coola vrålåk i besittning. Måste vara once in an lifetime!