Arv

Jag tror att mina farhågor har besannats, killarna har ärvt sitt humör av sin kära mor. De är som sagt snälla och så men envisa som två små åsnor! Och fort ska allting gå också, maten ska komma NU, blöjan ska bytas NU och om man vill ha lite pussar så går det inte bra om 1 minut…utan NU!!!

Det är rätt kul för de börjar lite smått att säga till, men det första gnyet håller bara i sig i några sekunder, sen är det vrål och illrött ansikte som gäller. Det är även populärt att vrida sig som en liten ostbåge som är omöjlig för mamman och pappan att bära runt på 😉 Som sagt, mitt härliga, intensiva humör 🙂
Samtidigt tycker jag att det är skönt med barn som verkligen säger till och visar när något är fel när det väl är det. Det gör det hela lite enklare för föräldrarna, det skriks, man provar med mat och om det är det som var felet så blir de tysta och snälla! Det kallar jag duktiga killar, synd bara att de har lite sega föräldrar för tillfället. Rapidfarten som killarna önskar sig har inte riktigt infunnit sig ännu, men vi jobbar på den!
Bilderna nedan är tagna med några sekunders mellanrum 🙂
Är du hungrig Wilmer? Nja...inte så värst mamma...
Är du hungrig Wilmer? Nja...inte så värst mamma...
Nu hungrig!
Nu hungrig!

 Nu hysterisk!

Nu hysterisk!

Dumpad hos pappa medans mamma skyndar med maten! Jo jag vet, han ser lugn ut...men
Dumpad hos pappa medans mamma skyndar med maten! Jo jag vet, han ser lugn ut...men

 skenet bedrar! Jag sa ju till att jag ville ha käk för säkert 2 min sen...dumma mamma!

skenet bedrar! Jag sa ju till att jag ville ha käk för säkert 2 min sen…dumma mamma!