Tjingeling allihopa, Simon här! Har ni sett vilken fin bamsebok jag har, god är den också.

När jag låg i mammas mage så hette jag faktiskt bara kotte 1, mamma och pappa stred om vad jag skulle heta men kunde inte riktigt samsas. Egentligen var det pappa som skulle få bestämma mitt namn eftersom mamma bestämde brorsans, men hon tyckte att han hade så kassa namnförslag 🙂 Så fort jag kom ut ur magen och de fick se mig var det dock klart, jag var helt enkelt en liten Simon.

I mammas mage låg jag på vänster sida (från hennes håll då) och var en riktig liten tröttis. Jag gjorde inte mycket väsen av mej alls och mamma var skitdryg och gick och knuffade på mej hela tiden för att jag skulle visa lite livstecken. Väl ute förvandlades jag till värsta lilla spellivinken, jag älskar att busa och skratta. Jag är ganska rastlös och tycker om att gå på upptäcksfärd i mammas eller pappas famn. Sparka med benen i 180 när jag sitter i min babysitter är något av det bästa jag vet, jag kan sparka sjukt länge! Tror att det är världsrekord typ 🙂

Just nu är det urtrist att sova, jag har kommit på att det är effektivt att gasta som en besatt för då får jag komma upp igen. Det är nämligen ingen som orkar lyssna på mej då 😉 Om det inte får full effekt så brukar jag spänna mej som en ostbåge och bli lilaröd i ansiktet så att mamma blir rädd att jag ska kvävas och tar upp mej, haha! Klippa naglarna är inte heller någon hit faktiskt, lite rivsår i ansikte…sooo what!

Simon är faktiskt en grekisk form av det hebreiska namnet Simeon (Schimeon) som brukar översättas med ”bönhörelse”. Det kan också ses som bildat av det grekiska ordet simos – ”uppnäsa”. Ja, jag och brorsan är ju svaret på mammas och pappas böner 🙂 Uppnäsa vette sjutton…inte sist jag tittade mej i spegeln iaf!

Jag gillar också att prata och babblar på som bara den, mest blir det en massa gojja men det låter ju himla kul ju! Gdaoo…mmmmbp..någon som kan översätta? Jaja, det verkar ju betyda nått kul iaf för alla ser så glada ut när jag går loss.

Smeknamn i urval är Timón, Lilla Oooo (tydligen en populär form på min mun när jag var liten), Potii (den där mostern igen), Lilltimon…hmmm, det där gillar jag inte!

Näpp..nu orkar jag inte hänga här längre, måste utforska! Allt e ju sååå spännande 😉