Ibland…

Jag tror att alla som har/har haft småbarn vet vad jag menar när jag säger att ibland önskar man bara att någon kunde släcka lyset och låta en sova i 100 år. Eller att någon skulle skicka iväg en på en lång semester, trots att jag är väl medveten om att jag knappt kan åka och handla utan att sakna barnen! Men ibland, ibland blir det bara för mkt.

När nätterna de senaste 3 veckorna kan liknas med kinesisk tortyr, dvs. att bli väckt ca: 1 gång i timmen. När de ständiga gnället får en att önska att man var hörselskadad och kunde stänga av hörapparaten när man inte orkar höra mer. När man inte ens hinner springa på toaletten utan att en viss liten kotte drar i någon sladd och får något över sig, eller pillar på något som inte är pillvänligt!

Jag känner mig lite ur balans, lite för mkt mamma och lite för lite Sofia.

Men detta beror ju inte bara på barnen, utan på allt annat som MÅSTE göras. Tvätten som hopar sig, dammråttorna i hörnen, samtal som ska ringas, papper som ska skrivas under.

Ibland längtar efter att killarna ska växa fort, fort och bli mer självständiga. Ibland får jag panik över tanken på att de en dag inte är mina små bebisar längre.

Att vara förälder är helt klart en känslomässig berochdal-bana, ena stunden glad, andra irriterad. Där i trängs också känslor som stolthet, lycka, tacksamhet med oro, ilska och uppgivenhet.

Samtidigt är jag väldigt stolt över OSS som klarar av detta mission, som klarar av att ge kärlek till våra barn i stunder då man egentligen bara skulle vilja ta på sig jackan och gå. Vi gör helt enkelt en jäkla bra jobb, precis som alla ni andra där ute som gör allt för era barn.

Idag, när allt känns som jobbigast ska jag göra allt med ett extra leende, jag ska ta fram den där reservkraften jag har. För mina barn mår bra, de är friska och utvecklas. För inatt, inatt kanske jag får sova ordentligt och imorgon, imorgon kanske gnället övergått i glada skratt och bebispladder.

4 reaktioner på ”Ibland…

  1. Kunde inte ha sagt det bättre själv!!! Helt sjukt… kunde vart jag som skrev det där inlägget. Känner PRECIS som du!!! (Har tvillingtjejer på 10 månader)

  2. Ja, du skriver så otroligt bra!! är dom friska nu? jaa…tror jag det..jag tog väl med mig Simons baciller hem till mig för nu ligger jag hemma och snorar igen..phuu

  3. …och jag känner exakt samma sak!! Mina killar är också 10 mån och slutade sova på nätterna för 4 månader sedan. Känns som 4 år!! Men det spelar ingen roll, för ändå, varje kväll när de har somnat så bara längtar jag ihjäl mig tills jag får träffa dem igen! (Även om det såklart gärna får vara morgon och inte natt när de vaknar nästa gång…)

  4. Du skriver verkligen bra! En riktig talang =) Pojkarna mina är inte ens 2 månader men jag börjar redan förstå mer och mer vad ni går igenom. Man får verkligen ta vara på ljuspunkterna och tänka på all glädje dom ger än och samla styrka för de gånger tålamodet blir riktigt påfrestat! Hoppas era pojkar kryar på sig snart!!Ska bli roligt att träffa dem på riktigt ngn gång framöver! Ha det så gott så länge =)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.