Ni kommer inte tro det….

….men vi är sjuka IGEN! Jag är vad man skulle kunna kalla ett levande lik, ser iaf ut som ett. Kottarna är så långt ifrån levande lik man kan komma, de har nämligen en tendens att bli hyper-uttråkade just då jag mår som allra sämst. Är inte det typiskt, de vill inte sova fast de är trötta, vill inte äta men gråter sedan för att de är hungriga och de vill INTE, under några omständigheter bli torkade om näsan. Detta trots att det bara rinner snor om dem…för de har nämligen kommit på att man kan slicka i sig detta snor! Jag blir kräkfärdig när de sätter igång och försöker nå snoret med den lilla tungan och är genast där och svabbar. Då blir de som galna, får tokspel och skriker i högan sky.


Martin var tvungen att åka in till jobbet några timmar på förmiddagen och jag placerade snorisarna på lekfilten och mig själv i liggläge bredvid. Men det blev bara massa mjäk, allting var helt plötsligt skittrist. Jag gjorde då något jag inte brukar göra, jag öppnade lådorna under tv-bänken. Lycka! Sladdar i massor, dvd-filmer och annat krams. Killarna var lyriska och lugnet lade sig åter över den lilla lekfilten…ahhhh 😉
DSC00361