Helgen….puuuuhhhh!!!

Första advent! Huset är städat (eller var iaf i fredags), julpyntet har flyttat in och stämningen har infunnit sig. Tänk att det går så jäkla fort. Om mindre än 1 månad så firar kottarna sin första jul…ja en av dem iaf 🙂

Det blir rätt många julaftonar för vår del då vi den 19:e firar med Martins familj, den 24:e med min pappa, Pia&co och sist men inte minst med mamma, Classe och alla syskon den 27:e! Hoppas man slipper julmat någon av gångerna…hos mamma brukar vi förskonas och ist få något annat gott.

I fredags avverkade jag mitt första träningspass, idag blev det ännu ett. Jag är mkt stolt 🙂 Lördagen spenderades med Crille, Jessica, tacos och sällskapsspel! Idag drog Jessica och jag med kidsen på julmarknad i Sigtuna. Mysigt..men mkt mäktigt! Knökfullt, iskallt och högljutt är inte det bästa sättet att få glada barn på. Men de skötte sig fint ända tills innan hemfärd. Då lackade de ur på oss, vilket ledde till att jag var tvungen att skämma ut mig genom att gasta Mora Träsk-sånger fram till bilen för att hålla dem på humör!

Wilmer är så söt, varje gång man börjar sjunga så börjar han ”dansa”. Han gungar fram och tillbaka med stor koncentration och viftar hejvilt med armarna.

DSC05698

Den utsatte!

På senare tid har det börjat gå sönder en hel del saker här hemma, lampor far i golvet efter att någon råkat dra lite i sladden. Glas och tallrikar är i farozonen, då de enligt vissa är väldigt intressanta att dra ned. Fjärrkontroller slutar fungera då de är fulla med snor och annat trevligt. Speciellt utsatt är vår lilla palm som står på golvet i en stor kruka, den mår inte alls bra längre och jag lider verkligen med den!

Martin har dyrt och heligt lovat att han inte är skyldig till denna förödelse, men häromdagen lyckades jag fånga den verklige sabotören på kort….
DSC05629

DSC05635

Han drar sig inte för något när han far fram…ursäkta…bak i sin lilla retrobil. Han kan nämligen bara åka bakåt av någon anledning, farornas fara, kungen av knas, Simon som han även kallas!

Historien med deras balla retro-gåstolar är rätt kul. När vi flyttade från vår lägenhet så var det någon som ville bli av med en liten ful, rund gåstol. De hade därför ställt ut den i trapphuset.

Sakletaren Martin var genast där och förkunnade med ett stort leende att han hittat en finfin gåstol. Jag synade den fula lilla saken och förklarade för honom att mina barn då rakt inte skulle behöva åka i detta skruttiga åk.

Hur som haver så följde den av någon underlig anledning med flyttlasset och när killarna började visa intresse för annat än att ligga ner så provade vi att sätta dem däri. Den blev kvar och vi kallade den för gamla saab-89:an, vi tyckte att den var lite cool och annorlunda. Det måste vara en av de få som finns tänkte vi stolt!

Jag var sedan på språng för att köpa en till stol då mammas granne plötsligt hojtar till att vi kan få låna deras då Anton inte använder den längre. Döm av vår förvåning när morsan packar ut en exakt likadan stol ur bagageluckan 🙂 Helt plötsligt blev stolarna unika, vi hade 2 st fula, asballa och coola vrålåk i besittning. Måste vara once in an lifetime!

2 lyckliga dårar!

Jag tänker på sången ”2 lyckliga dårar” av Lisa Ekdahl när jag tittar på den här filmen 🙂 Man kan ju inte annat än att bli glad när man ser den!

Vi ska bada i det ljus som bara vi kan se,
två lyckliga dårar som tror sig veta hur allt är.
Vi ska bada i det ljus som lyser för oss två
Vi ska skratta åt små ting ingen annan skrattar åt.

Om man är smutsig så måste man….

Häromdagen när vi käkade lunch och killarna satt i sina stolar så kom jag på en grej. Jag tyckte lite synd om dem där de satt med sina tråkiga kex medans vi åt massa gottigott 🙂 Ja…det var ju inte så att de inte fått någon mat innan….men ni fattar…

Jag klickade iaf upp små högar med potatismos, julkorv och rivna morötter på deras bord…..vilken succé! Och vad kladdigt det blev…herre min jeee. Det var mat överallt, äta själv…not so good 😉

Vi kommer göra om det, när vi känner oss redo att orka sanera undervåningen igen vill säga! Och när man blir så kladdig så måste man….

duscha

dusch

Simon kan pussas!

Måste bara lägga upp en liten film också, en underbar liten film på 2 små bröder som tycker så mkt om varandra!

Om ni undrar över Wilmers röda märken på hakan så är det hans munsår som dykt upp igen, de ger inte riktigt utan ploppar upp lite då och då. Vi var till en hudläkare i helgen och tog prover igen så förhoppningsvis så får han snart en behandling så att han slipper få dem så ofta 🙂

Med mormor på Ikea!

Igår när mamma var här så ägnade vi oss åt nått av det mest svenska man kan göra, nämligen Ikea 🙂 Vi gled runt och kikade, käkade lunch, lekte med barnen som med lyckliga ögon iakttog de större barnen som sprang omkring i lekrummet, vi gick vilse…gick vilse lite till 😉

Mamma köpte några gosisar till barnen, vi slängde i ett helt gäng i vagnen för att se vilka de gillade bäst i slutet. De blev en fotboll och en spindel, haha, jag tycker egentligen att de redan har tillräckligt med grejer men….jaja.

Wilmer provar hattar!
Wilmer provar hattar!
Simon äter mellis =)
Simon äter mellis =)

När jag vara liten så var jag ”toatokig”, minsta lilla chans att ta mig in på toaletten tog jag. Väl därinne så var favoritleksaken just toalettborsten 🙂 Jag doppade den i toaletten och sög sedan på den, om och om igen!

Nu på morgonen letade jag i ett block efter en ledig sida att kludda på, när jag råkade bläddra fram just denna sida så började jag nästan gråta! Ser ni vad det är?

DSC05591

De 3 första namnen som står överst har jag skrivit dit, Wilmer var givet redan från början! Nilas var mitt andra älsklingsnamn men Martin vägrade. Resten har Martin kluddat dit medans vi över en fika satt och spånade, fnittrade (mest åt Orvar) och längtade efter våra små kottar. Oscar och Oliver var 2 namn vi båda gillade…men det blev ju som ni alla vet Simon. För han var en Simon, ingenting annat än en Simon 😉

Idag…

…vill vi skicka ett stort grattis och lycka till…och det går till Katarina och Jens som nu blivit stolta föräldrar till 2 små killar. Alfred och Hjalmar ska underverken heta och vi hoppas på att få en glimt av er snart 🙂

Idag är det ju även söndag och hos oss har söndagar blivit den stora visningsdagen, vi kikar nästan alltid på boende dessa dagar. Som en liten mysig rutin har denna aktivitet tagit över våra söndagar. Vi packar bilen med barn och annat nödvändigt, sen beger vi oss ut på vägarna! Går promenader och inspekterar naturen runt omkring, käkar lunch på någon av restaurangerna i området…ja allt sånt som man kan tänkas vilja veta innan man bestämmer sig för om man vill bo just där.

När man har bestämt att det är just precis där man vill bo, i just precis det där huset, känslan av att det här är min plats på jorden…ödet! Ja då går hush*****et till någon annan som har massa mer pengar att lägga på ett hus som inte ens är värt så mkt 🙁

Idag är vi less på bostadsmarknaden i storstan…den är bedrövlig!

Nu kommer snart mamma iaf, det ska bli underbart mysigt. Kantarellsoppa och nybakt bröd..mums!

Kopiorna…

Idag var vi ju på BVC för kontroll med sjuklingarna, vilket var lite kul då killarna nu har exakt lika mått 🙂

De är idag 8 månader och 24 dagar, väger 8620 gram, är 71,2 cm långa med ett huvudomfång på 46 cm! Alla mått var exakta…skumt…eftersom vi tycker att Wilmer är så mkt tyngre!

DSC05571

Skitmorgon…

När ni ser rubriken så kanske ni tror att jag bara använder dåligt ordförråd för att förklara att jag haft en dålig morgon…men icke…så fel ni har 🙂 Detta är nämligen helt ärligt, bokstavligt talat en skitmorgon deluxe.

Det är nämligen så att Wilmer denna morgon vaknade upp med 38,7 i temp och snoret hängandes. Han var glödhet och jag tänkte då att han kunde få ligga utan blöja några minuter för att lufta lite….på vardagsrums golvet…

Jag går iväg för att hämta en ren body åt honom och är borta max 2 minuter, på de minuterna har kotten hunnit med följande:

Bajsat en stor hög på golvet.

Ålat runt och sparkat i förtjusning, vilket lett till att även ett par kuddar, lekfilten och han  själv blivit svårt drabbade.

Kissat en stor pöl över hela härligheten samt låtit några av leksakerna smakat av soppan…

Det var bara att bada av det sjuka lilla barnet och även hans bror som naturligtvis hade varit där och vevat lite med högerhanden…daaahhhh. Ibland vill man bara packa sin väska och åka på semester 😉

Det oroar mig lite att han har feber igen, det är tredje gången på ca: 1,5-2 månader. Ska höra med BVC när vi ska dit på kontroll imorgon.

Jag ska även passa på att klargöra lite från föregående inläggs bilder, det är ju naturligtvis inte så att jag brukar klä Simon i rosa rosett! Med bilderna vill jag visa (på ett komiskt sätt) att det är ungefär så det känns som att jag klär dem när alla hela tiden tar fel 🙂 Såg även en sjukt kul grej nu när jag kollade på bilderna igen, tänk manligt-kvinnligt och så läser ni trycket på Wilmers body i förra inlägget…haha!

Jag behöver er hjälp!

På kalaset i lördags så sitter jag och matar killarna i godan ro, då kommer en av gästerna fram för att mingla lite. En jättetrevlig tjej, bara så att ni inte tror att jag nu sitter här och snackar skit om henne! För så är inte fallet 🙂

Hur som haver så löd samtalet såhär:

Hon- Men så söta, det måste vara kul att få tvillingar…och en av varje dessutom!

Jag: Ja, det är skoj. Det är säkert kul att få en av varje med, men det här är två små grabbar.

Hon: ….tystnad…jaha, jag antog att den med rosa haklapp var en tjej, hihi.

Jag: Nä, det är jag som gillar rosa…

Nu till frågorna:

1. Är det fel att ha en rosa haklapp på en kille? Jag menar, de har ju dem endast på sig när de äter? De hade ju bara blå, rosa och bajsbrun på affären och jag ville inte ha två lika….och inte en bajsbrun!

2. Ser verkligen Simon så feminin ut att han, bara för att han råkar ha rosa haklapp, ser ut som en tjej?

3. Är det något fel på mitt val av klädsel till dem, har jag blivit lite färgblind kan tänkas?

Detta är nämligen inte första gången lilla Simon blir tagen för kvinna, det har hänt minst 10 gånger tidigare…UTAN haklapp.

Jag vet att Wilmer ser väldigt ”killig” ut och att han är större än Simpan, kanske folk då bara drar slutsatsen att den ”lilla” ungen är en tjej och den stora en kille…eller?

Det verkar heller inte spela någon roll vad de har för färger på kläderna, folk tror ändå att Simon är ett litet flickebarn. Även om jag klär dem i t.ex rött och blått, då är det alltid Wilmer som får det röda och Simon det blå. Detta beror dels på detta fenomnen och dels på att Martin inte såg skillnad på dem när de var små, så jag sa åt honom att Simon alltid var den mörka då de bar olika färger.

Som mamma kan man ju även bli lite ”blind” när det kommer till ens egna barn…så jag låter er avgöra. Ni kan ju jämföra de två små sötgrisarna nedan och säga vad ni tycker…

Wilmer
Wilmer
Simon
Simon

DSC05579

…..ja det är inte lätt av vara mor, bara för att man är lite av en free-spirit och låter barnen välja sina egna kläder så kan det sluta hur som helst….suck 😉

Hektisk helg!

Som ni märkt så har uppdateringen de senaste helgerna uteblivit, man hinner inte riktigt med nuförtiden. Killarna tar ju lite mer tid nu, men sanningen är den att det är allt vi hela tiden planerar in som tar mest tid. Det är som att allt läggs på hög tills fredagen då Martin är ledig, sedan följer 3 dagar av fullt ös. Kul, men ibland känner jag mig lite som en urvriden disktrasa när måndagen kommer 🙂

I fredags våldgästade jag och kottarna Jessica på dagen, hjälptes åt med bakning och diverse födelsedagsbestyr. På kvällen var hon och brorsan barnvakter och jag och Martin begav oss på personalfest inne i stan, mkt trevligt var det!

Hela lördagen var det fullt hus hemma hos barnvakterna då Jessica fyllde 26. Söndagen ägnades som vanligt åt husvisningar, haha, vi borde ju snart hitta det vi letar efter tycker jag. Men det är som att ingenting riktigt passar när man inte fick det huset man egentligen ville ha 🙁 Dessutom är ju folk som galna när det kommer till att buda, de budas som bara den. Det är nästan lite läskigt, undrar hur många som kommer förköpa sig på grund av de låga räntorna. Nåja, vi fastnade inte för något igår men vi har ett riktigt hett objekt på tapeten i veckan.

På tal om veckan förresten, på fredag ska jag ta plats på gymet igen. Spännande, jag har faktiskt längtat och är taggad till tusen. Jag har valt S.A.T.S i Väsby då det faktiskt har fri barnpassning vid behov 🙂 Jag kommer väl främst träna då Martin kan ha barnen, men det kan vara ett bra alternativ om man t.ex vill träna båda två.

Idag blir det Öppna förskolan…på återseende 😉

Minimonstren…

Efter att ha varit sjuka och gnälliga 2 gånger under 1 månad så har jag härmed tilldelat mina änglar ett nytt smeknamn, minimonstren! Idag var iaf det mesta av snoret borta men gnället var tyvärr kvar, därför tog jag med mig minimonstren till öppna förskolan under e.m. Det var härligt, gnälligheten kom av sig och vi hade en riktig myseftermiddag 🙂

Gnället gjorde sig till känna igen då vi kom hem, som tur var kom Jessica över på middag så jag fick hjälp med både matning och läggning. Underbart, jag fick även en behövlig dos tjejsnack över en kopp kaffe :p

Jag lyckades iaf fånga ett par glädjeminuter på muntergökarna, se och njut!

Imorgon väntar en heldag med mamma och syrran i Uppsala, ska bli så skoj.

Den stora uppoffringen!

Eftersom vi hade fullt hus här i helgen så passerade det där med Fars dag väldigt obemärkt förbi, därför passade jag på att överraska superpappan lite igår när han kom hem från jobbet!

En räkcoktail i all sin enkelhet, med hembakt vitlöksbröd och lite vin 🙂

DSC05566

Jag hoppas verkligen att Martin uppskattade det, för jag kan ärligt säga att det var sista gången jag skalar räkor! Fy tusan va äckligt det var, bara åsynen av deras små ben fick mig att må illa. Jag ryser faktiskt nu när jag tänker på det…uuuuääää. Som om inte detta var nog så var 90% av räkorna i påsen på smällen också…åhhh..det kliar överallt av tanken. Det var verkligen den stora uppoffringen och jag gör aldrig om det!

Martins respons när jag upprört berättade att de små vidriga räkorna var gravida och fulla med rom var…

– Mmmmm, det brukar jag äta upp medans jag skalar! Uuuurkkk 😉

Upptäckter!

Killarna upptäcker nya grejer hela tiden och det är spännande att se hur spännande de uppfattar omvärlden! Simon har nyligen upptäckt en ny del på sig själv…nämligen sitt tredje ben 🙂 Den kan ju kallas många saker den där lilla saken! Pillesnoppen, killevippen, lilla masken osv osv.

Här i huset kallar vi den för lilla nurken eller lilla norken, fråga mig inte varför 😉 Det har bara blivit så, ett eget ord som ingen annan kommit på och det låter kul. Det bara dök upp en gång vid skötbordet när killarna var små och de skrattade när jag fjantade mig, kittlade dem i magen och med pipig bebisröst tjöt ”lilla nurken, lilla lilla nurken, och vad finns i blöjan? Lilla nuuurken!

Simon är nu iaf helt frälst i sin lilla nurk, så fort han blir befriad från blöjan så är lillhanden där på 5 röda och rycker i den. Och han är inte det minsta varsam heller ska ni veta, drar i den stackarn tills den blir alldeles röd och utdragen! Man blir nästan lite orolig…jag menar, den kallas ju även familjelyckan och jag vill gärna inte bli blåst på framtida barnbarn!

Men tro inte att det är det värsta…det värsta är att när det är dags för blöjbyte och man vet att hela blöjan är full med nr 2. Då måste man parera med armarna samtidigt som man sanerar för att undvika att kotten får händerna fulla med skit, svårt är det också och mkt grin blir det.

På grund av spaningstekniska skäl så kommer jag inte bjussa på någon bild på detta fenomen 🙂

Pusskalas och jobbiga tankar…

Jag och Wimpan är uppe med tuppen (06.30) medans andra halvan av familjen (vi kallar dem sjusovarna) trynar uppe i sovrummet. Men vi har mysigt jag och Mr W, vi sjunger sånger, skrattar, busar, äter kex och framförallt PUSSAS! Det mysigaste som finns är väl att ha en bebis att pussa på morgonen. De har aldrig dålig andedräkt, de bryr sig inte om man själv har dålig andedräkt…eller..ja de säger inget om saken iaf. De är nästan alltid överlyckliga på morgonen, lyckliga över att de får gå upp och äta kex ist för att ägna sig åt något så tråååååkigt som att sova!

Jaja, mysigt har vi iaf och jag blir lika glad varje gång jag ser hans lilla mun och hör honom babbla på om maaamaaabaabbadaddaaaprrrrffrrr osv osv. Han skrattar med hela ansiktet och ser genuint skitlycklig ut och då blir jag tårögd, så rörd och glad över att de har det bra. För en stund skjuter jag undan alla tankar på barn som inte har det bra, vilket är något som nuförtiden allt oftare dyker upp i mina tankar. Jag har blivit så blödig sedan barnen kom, jag tänker allt oftare på sådana jobbiga saker och ibland kan jag börja gråta när jag tänker på det…bara sådär. När det händer så pussar jag alltid lite extra på barnen i hopp om att tankarna ska försvinna. Det gör de inte, men man kan inte rädda världen, så är det bara. Men jag kan se till att våra kottar har det bra och är lyckliga…och det tänker jag göra 🙂

DSC05555

DSC05556