Häromdagen satt jag och gick igenom bloggen, jag gick tillbaka ända till första inlägget och läste igenom den senaste tiden av mitt liv 🙂
Jag är så otroligt glad att jag började skriva här, när Martin fixade denna sida åt mig så sa jag: – Va? Ska jag skriva på nån blogg…ehhh…nä du, skulle inte tro det! Men när jag väl hade lagt ut det första inlägget så märkte jag hur skönt det var att få skriva av sig lite, om sina tankar, funderingar osv.
De största anledningarna till att jag skriver är först och främst för att jag själv ska komma ihåg. Jag vill komma ihåg varenda liten känsla, varenda liten utveckligsfas och varenda litet framsteg som vi går igenom. Jag vill inte läsa igenom en bok om deras första år och bara minnas deras första leende, jag vill minnas alla. Jag vill inte bara minnas de bra dagarna och framstegen, jag vill minnas även de dåliga dagarna och när det kändes tungt. För det är ju faktiskt så att utan de dåliga dagarna så skulle de bra inte kännas lika underbara 🙂
Andra anledningen är ju naturligvis att killarna själva ska kunna läsa om oss och se alla bilder i helt rätt ordning, dag för dag av deras första tid.
Den tredje anledningen är att våra nära och kära inte direkt bor runt hörnet, jag vill att de ska kunna hänga med oss i vardagen och kunna följa killarnas utveckling så att de inte missar något.
Sen är det ju inte helt fel att jag i och med att jag själv bloggar, kommit i kontakt med andra underbara tvillingmammor och får ta del av deras vardag genom att läsa deras bloggar. Jag följer er med spänning varje dag även om jag inte är sådär superbra på att skriva kommentarer 🙁 Borde bättra mig på det. Tack alla mammor för att ni delar med er av era liv!
Eftersom jag mer än gärna delar med mig av mitt så kommer här lite tillbakablickar från den sista tiden!
Vi älskar er grabbar!
Farmor o farfar tycker det är fantastiskt att få ta del av er vardag och ibland fest genom bloggen. Sofia, du skriver helt underbart. Kramar till er alla fyra!
Tack för att du också delar med dig av er vardag med killarna!
mysiga, fina bilder, man blir ju tårögd när man tänker tillbaka.