Här kommer en liten uppdatering från helgen som gått!

Vi börjar med Fredag

Idag har den lilla familjen varit hos Morfar Hasse (min pappa) och Pia på besök. Dagen började fint klockan halv 7 med gallskrik! Anledningen till gallskriket var att pappan, som varit vaken halva natten med killarna, stoppat in hörlurar i öronen. Mamman, som skulle köra morgonpasset hade glömt att plocka ur öronpropparna och det resulterade i att killarna fick gasta sig blå för att nå resultatet=mat! Efter mat och mys somnade de gott bredvid pappan i sängen. 

Då började min dag, tvätta, fixa, packa grejer! Som jag tidigare nämnt så är kläder ett av mina stora intressen, storleken på kläderna som är intressanta är nu pytte. Mina egna kläder är alltså inte spec. intressanta längre, allting kretsar kring kottarnas kläder. Att mamman och pappan råkar packa ner en använd kräkhandduk ist för extra tröja gör liksom inte så mycket 😉 Otroligt förresten hur mycket saker två så små människor behöver ha med sig! Vi ska nämligen vara borta hela helgen och träffa tjocka släkten. 

När allting äntligen var klart så skulle kottarna få på sig sina nya coola dressar med hoodtröjor. Jag hade medvetet väntat en bra stund efter att de ätit för att Wilmer alias”Kräkan” inte skulle kräka ner sin fina outfit. Där ligger dom då uppklädda till tänderna i exakt likadana kläder och sover sött, herrejesus så sött, mamman måste ju bara kila efter kameran för att dokumentera mästerverket. Ute i hallen hör vi ett mystiskt ljud inne från sovrummet, det låter i stil med en perkulator som brygger kaffe..hmmm??? Vi kikar in och upp ur Wilmer uppfällda huva står kräkan som en fontän! Det riktigt strutar och vart tar allting vägen när det kommit så högt som det kan? Jo, tillbaka ner i kottens ansikte. Mamman springer fram och möts av ett litet vitt spöke som blinkar febrilt för att få bort geggan ur ögonen, bakom hans huvud i nya fina luvan skvimpar en liten sjö! Därefter följer först lite fula ord från mammans mun, en djup suck och bad av kotten. Stackars lilla Wille skrek inte ens, han var helt upptagen med att förvånas över sin bedrift!

Simon sov som en klubbad säl så att klä om honom för att de skulle vara lika klädda var inte att tänka på. Det fick helt enkelt bli olika kläder, lika söta är dom ju för det, men jag måste erkänna att besvikelsen var stor 🙁 

Fram kom vi iaf tillslut, ett par timmar senare än planerat men det är bara att vänja sig vid sånt. Vi hade så mysigt hos morfar och Pia och de hade köpt så fina kläder åt kottarna. Till min stora glädje var även lillbrorsan där och agerade duktig morbror och satt och mös med Simon ett tag. Wilmer lämnade inte Pias famn många sekunder under dagen och trivdes som fisken i vattnet. Pappa och Pia har några familjemedlemmar till, nämligen 5 stycken hundar! För dem var det bara bebisarna som gällde, de vaktade och kikade till dem så fort de hörde de minsta pip från nån av dem. Häftigt det där med instinkt!