Sockissar!

Idag har vi varit på BVC och vägt och mätt kottarna. Vi tycker att de har blivit riktiga små tjockisar 🙂 Runda å goa i ansiktet och de små kycklingbenen har börjat bli lite småknubbiga, sååå mysigt!

Egentligen så är de ju fortfarande pyttisar men eftersom vi jämför med hur de såg ut för ett par veckor sedan så är dom stora. Wilmer landade idag på hela 3080 gram och 49,5 cm. Simon var inte långt efter med sina 2960 gram och 49 cm. Duktiga killar! Fattas bara annat iofs, dom äter ju som två rediga karlar…eller ja..om nu rediga karlar skulle äta babysemp vill säga!

Från början fick grynen bara bröstmjölk och eftersom de var lite små när de föddes så kopplade de inte riktigt att tutte=mat! Därav blev det koppmatning! Att koppmata barn som äter typ 10 ml åt gången är helt ok, att koppmata barn som äter mer än så är ingen hit. Vi blev tillslut övertygade av en barnmorska att flaskan kanske var det bästa alternativet för att barn och föräldrar skulle må allra bäst.

Så fick det bli, jag pumpade, det matades och vi amningstränade så gott det gick. Bröstmjölken räckte som killarnas enda mat i ca: 1,5 vecka, sen började VM i att klunka käk! Innehållet i de stackars tuttarna är numera en apretiff för brorsorna Carlsson och babysempen är ett måste.

Jag pumpar på så gott det går men för att öka mängden mat ska man försöka pumpa typ en gång i timmen!!! Där emellan ska man mata barn, byta på barn, trösta barn, gosa med barn, ut och gå med barn osv osv. Aha…sen ska man visst hinna äta själv också och kanske om man har tur hinna sova, duscha och hålla lite lagom snyggt i sitt hem. Å just ja, hmm, hinna umgås lite med varandra medan barnen sover vore ju trevligt!

Vi tycker att vi har hunnit allt detta rätt bra, men kidsen blir större, mer vakna och vill ha mer av mamman och pappan än förut. Detta är supemysigt, men då gäller det att prioritera.

Slutsats:

Prio 1- Kottarna

Prio 2- Jag och Martin

Prio 3- Vila och mat

Prio 4- Vardagliga sysslor

Prio 5- Alternativ mat till barnen…alltså att pumpa

Ja ni ser själva, man ska vara glad om man hinner med Prio 5 var 3-4 timme som det ser ut i dagsläget.

Hur gick det då med amningen? Jo..som de duktiga förstagångspäron vi är så gick vi naturligtvis till amningstanten (amningscentrum). Hos amningstanten har mor och barn vid två tillfällen upplevt traumatiska händelser. Amningstanten drar och sliter i mammans bröst, bebisar förvandlas till små illröda monster som gastar i högan sky och mjölken sprutar hej vilt överallt förutom i monstrens munnar. När ligisterna väl hugger tag i mammans bröst, efter att amningstanten tagit i med hårdhandskarna så ser de ut som om de smakar citron för första gången! Ja ni fattar, man känner sig som världens sämsta mamma.

Det hela slutar iofs med en relativt lugn bebis men att sedan gå igenom denna procedur utan amningstanten blir helt enkelt för mkt för mamman. Hellre är jag glad och myser med mina barn när jag ger dem mat än att sitta med sprutande tårar och känna mej värdelös.  

Från det ena till det andra- Ny favorit på mammans och pappans ”det bästa med kottarna-lista!

Att skratta åt kottar- roligaste minen de gör just nu är att titta i kors! De ser helt ding dong ut men så otroligt söta.