Disktrasan, min bästa vän

Jag är lite av en tork- och plockoman, jag mår alltså fruktansvärt dåligt om t.ex köksbänk, köksbord eller vardagsrumsbord inte är avtorkat. Jag kan torka och plocka hur många gånger som helst på en dag och ja, jag mår bra av det. Jag vet inte riktigt när denna sidan av mej kom fram, för som liten var jag en riktig slarvmajja. Måste kommit när jag flyttade hemifrån och ingen annan torkade åt en.

Martin hatar disktrasan, och då menar jag verkligen hatar. Han är typ rädd för den och börjar allvarligt nästan grina om man råkar trycka upp den i ansiktet på honom…och det råkar man ju göra ibland.

Torkbehovet har nu sedan killarna kommit blivit snäppet värre, det ska torkas babysemp, kräkor, plockas kräkpapper, kokas nappar och diskas nappflaskor. Det är tur att vi är två här hemma kan jag säga, och att the kotts inte gör så mkt väsen av sig ännu! Hur ska det bli när Martin börjar jobba igen…kanske kan jag lära dem att torka sina egna kräkor då? Nädå, nog skämtat!

Ärligt talat, jag har alltid bävat för att bli en sån där ”torka munnen innan ungarna ätit klart-morsa”. Jag hoppas att jag vid det laget har vant mej vid att kläder, lägenhet och föräldrar blir nerspydda och nerkladdade. För jag vill ju att mina ungar ska få kladda fritt 🙂

Idag har vi tagit en härlig powerwalk i vårvädret, man blir verkligen på solskenshumör när det är så fint väder. Änglarna sov sött så jag och Martin passade på att käka lite lunch ute. Imorgon är det besök på BVC för killarna samt läkarbesök för mej som står på agendan.

Solstrålen Simon bjussar på ett smajl
Solstrålen Simon bjussar på ett smajl