Konversation med en krukväxt

Ok, först och främst kan jag meddela att det inte är sååå illa som det låter. Jag har alltså inte blivit kocko av att vara hemma och börjat prata hejvilt med föremål 🙂 Däremot så påpekade Martin imorse att en av våra krukväxter i köket inte såg ut att må sådär superbra. Konstigt tycker jag då växter brukar leva upp en del när det börjar bli lite sol ute och våren är på väg…hmmm…what to do, what to do!

Jag har allt annat än gröna fingrar och denna lilla växt är den enda jag lyckats behålla de vita ”blommorna” på sedan nyårsafton..tjohoo. Jag hade en likadan innan dess och den tappade blommorna efter nån vecka, sedan dog den. Jag har en tendens att övervattna de stackrarna så därav den höga dödssiffran. Här ska det inte dö någon blomma tänkte jag och kom på det något pinsamma alternativet att försöka prata lite med den…dom brukar ju säga att det fungerar. Sagt och gjort, jag satte mig på en stol bredvid växten och försökte tänka ut något bra att säga…ehhh…vad säger man till en döende krukväxt??? Bladen typ hängde ner över krukkanten så här var goda råd dyra. Jag körde några standardfraser som Hur mår du då, Varför är du ledsen då, Titta!!! Det är sol ute och nu börjar det bli vår….härligt va??? Jag provade även att klappa lite på bladen och lite sånt. Efter ett tag började jag känna mig som värsta ufot och gav upp. Jag kände på jorden som var en aning torr, men inte mycket, så jag passade på att vattna lite försiktigt.

Om det var vattnet eller min andedräkt 🙂 (alternativt mitt tafatta kompisförsök) som gjorde underverk vet jag inte, men krukväxten ser faktiskt ut att ha kurerat sig ganska så rejält!! Toppform skulle jag nog inte kalla det…men ni skulle sett hur han såg ut imorse!!!

dsc02917

Killar!! Dags att komma ut nu innan mamma börjar tro att hon är Gud och kan hela saker 😉