Blev utmanad av Anne

Utmaningen består av att berätta 7 sanningar om sig själv! Man ska sedan skicka vidare utmaningen till 7 andra bloggare man känner. Jag känner inte så många som bloggar ännu så jag börjar med sanningarna om mig själv 🙂 Är inte heller nått snille när det gäller att länka, men Annes blogg hittar ni till höger om ni ”scrollar” ner lite, där kan ni läsa om henne och hennes supersöta tvillingtjejer 🙂

1. Jag är en obotlig tidsoptimist, tycker alltid att jag har gott om tid men kommer ändå alltid precis i tid…eller för sent (hur hänger det ihop egentligen???) Med detta vill jag säga att alla som umgås med oss kan ju räkna med att vi alltid kommer komma minst 2 timmar efter utsatt tid när kottarna väl är här 😉

2. Jag är otroligt envis, detta är både på gott och på ont. Positivt sett så leder min envisa sida till att jag blir effektivare och klarar av mer än jag trodde var möjligt. Negativt sett så kan denna envisa sida lätt leda till att jag kör över folk, (aldrig med mening och oftast bara närmaste familjen) när jag sedan väl fått min vilja igenom så känner jag mig skittaskig och inser att jag måste kompromissa mera.

3. Jag har en tendens att bli lugn och se väldigt positivt på saker och ting så fort någon annan stressar upp. Som att jag omedvetet inser när det behövs en lugn person för att styra upp situationen. Om ingen annan påvisar stress så kan jag däremot nästan gå i taket när saker och ting inte blir som det skulle blivit 😉

4. Jag är en glad och öppen person. Kan skämta om det mesta, är lätt att umgås med och ”pladdrar” mkt och gärna (enligt vissa lite väl mkt 😉 Trots det är jag relativt bra på att lyssna och lösa problem, jag vet oftast när det är läge att prata och när det är läge att bara lyssna.

5. Jag har otroligt svårt för allt som har med människor och djur som far illa att göra. Har därför valt att inte se några sådana dokumentärer eller läsa om sådant då jag kan bli deprimerad och gråta i flera dagar efteråt. Dumt att blunda för sådant, men vad ska man göra, man kan inte rädda världen.

6. Jag är en dålig förlorare, så nu är det sagt! Detta är enligt mig själv den sida jag skäms mest över och aldrig erkänner öppet. Jag kan iaf gömma mina hatiska tankar när jag förlorat i Fia med knuff, det är mer än man kan säga om min kära lillebror (vi kan säga att detta är en åkomma som definitivt ligger i släkten).

7. Jag är otroligt familjekär, jag skulle aldrig klara mig utan min mamma! Det bästa jag vet är när alla är samlade, är glada och bara kramas och pratar i munnen på varandra. Att stiga in i min familj är nämligen som att kliva in på börsen i USA. Ljudnivån är hög, alla pladdrar om varandra och skrattar högt och ljudligt. Det är helt enkelt aldrig tråkigt även om det ibland kan kännas som om man bara vill sätta sig i ett ljudisolerat rum (spec. sedan jag blev gravid). Martin är även han en sådan person vilket är bra, man märker att han anpassar sig då han så snart han sätter foten hemma hos mamma höjer rösten med flera decibel för att vara säker på att höras 😉