Trötter

Pjuhhh, äntligen är denna dagen till ända, efter att ha legat sjuk en vecka så blir läkarbesök, 1,5 timmes UL och fyra timmars föreläsning en smärre pärs 🙂 Givande men jobbigt.

Dagen började finfint när jag skulle dricka min (nu kan ni skratta) välling  🙂 Distraherad av dator och diverse annat på köksbordet så vände jag helt enkelt uppåner på muggen, märkte att jag brände mig på handen och såg till min fasa att det var välling överallt. Suck..tur att datorn inte stod i vägen. Fullkornsvälling var ett tips jag fick under illamåendeveckorna när det var svårt att äta, vällingen var lätt att dricka och mättade rejält.

En del ”mobbning” blev det dock på jobbet. Spec. från min kära kollega G som påstod att han grämde sig hela morgonen för att det skulle bli pinsamt vid fikat om jag drack välling ur nappflaska. -Men G, va dum du är, jag dricker väl inte vällingen ur nappflaska heller…..jag har ju pipmugg 😉

Detta ser jag dock som ett rent skämt då han inte är en vidare blåst person och förmodligen egentligen förstod att jag inte dricker vällingen ur flaska. På mitt jobb finns dock mer ”tankspridda” personer och denna gulliga kommentar fick jag av en annan kär kollega 🙂

En morgon står jag och rör i min kopp med välling och får kommentaren:

-Åhh, dricker du välling!!! Vad gulligt, gör man det för att bebisarna ska vänja sig vid smaken när de kommer ut???

– Ehhh, ja just det….precis så är det 🙂

Nog om detta, UL tog som sagt sin lilla tid då busfröna vägrar ligga still när den stackars barnmorskan (som efter 60 min jagande är näst intill svettig) försöker mäta ben och huvuden och allt som det nu må vara. Efter detta träningspass blir hon konfunderad när de är exakt lika stora. Hon funderar på om hon den senaste timmen mätt samma bebis, vilket hon naturligtvis inte har. Vi kikar i journalen igen och de har ju varit i princip lika stora hela tiden så inga större fel verkar ha begåtts, pyttisarna är helt enkelt bra på att dela med sig redan nu…eller nått 🙂 Beräknad vikt var idag 1249, vilket var en aning minus men helt inom ramarna. Jag blir ännu en gång godkänd som fosterbärare och kan lugnad lämna mödrarvården…för att sätta mig på en lååång föreläsning. Det var faktiskt inte så farligt, stolarna var helt ok och mycket intressant sades. Jag lyssnade andaktligt, killarna hade krig så att magen stod åt alla håll och kanter och Martin sov eller nått 😉

Nu ska jag ta ett varmt bad och komma till ro, imorgon blir det tillbaka till jobbet igen. Skönt med lite rutin och vardag igen.

Tjoohej